fredag 24 oktober 2008

Flickleksakernas glamourfyllda värld....


För att inte den här bloggen ska upplevas som alltför allvarstyngd bör den kanske spicas upp med lite glättigare inlägg då och då.... Apropå diskussionen i ett annat inlägg.... ;-)

Nej då, ingen större fara.... Det blir bara lite grann av den varan.... (Den som vill gå mer på djupet kan istället med fördel ta itu med veckans bibelblogg...)

Satt förut och bläddrade i en leksakskataolg som kom med reklamen. Hade tänkt kasta den oläst, men sen tänkte jag ta mig en titt i den ur ett sociologiskt perspektiv, vilket jag gör då och då... Hann bara ett par sidor in i den så hade jag redan skrivit ett blogginlägg i tankarna.

För där var det en intensivt glittrig rosa värld som öppnades.

Barbiedockor nuförtiden kan så otroligt mycket mer än på min tid. Då gick det bara att klä dem i olika kläder. De dansade inte, sjöng inte, red inte på hästar med lysande vingar och hovar, och med klapperljud från hovarna samt vindsusljud från manen. De var inte heller lika vackra. Nu sjunger de stämningsfullt i duett (om föräldrarna har råd att köpa två alltså), byter inte kläder, utan man ändrar stil på klänningen med ett knapptryck. En docka dansar balett och gör piruetter. En annan får en liten hundvalp upphoppande i famnen via något slags platta den står på (hur kul är det femtioelfte gången?). En specialare iklädd rött och guld kallas "Christmas carol" - inspirerat av Charles Dickens julsaga. Hon utlovas få lära sig "vad julen egentligen innebär". Hm, jag undrar allt det. Var är i så fall den lilla Jesusbarnsdockan? (Förresten: varför gör de inte en Jungfru Maria-Barbie med Josef, Jesusbarn, krubba och djur i ett set - det skulle nog bli en storsäljare som julklapp....)

Den nya tidens Barbie är skönhetsdrottning, discotjej, isprinsessa (utan skridskor), zoodoktor och tv-kock. De hade skrivit fel i texten - översatt det från något annat språk - för det stod tv-chef - vilket ju vore intressant - en kvinnlig chef. Men nej, Barbie intar inga höga yrkespositioner. De är nog reserverade för Ken (som för övrigt helt lyste med sin frånvaro i katalogen - kanske det är Barbie och Barbie som gäller nuförtiden i dockkärnfamiljen?).

De vanliga dockorna har också nått nya nivåer. De kan programmeras att känna igen sitt namn, ber om nappflaskan, leker tittut, skrattar, drar på sig filten, m.m. Och de är spöklikt lika riktiga bebisar. Ibland gjorda av material som påminner om hud.

På min tid var dockor stumma, och de rörde sig inte. Men jag minns en som uppdaterades så att den kunde "kissa", vilket var modernt då (den fick ett hål i munnen så att den kunde "dricka" - och så en utgång för vattnet - jag bevittnade hela "operationen" som utfördes utan bedövning, med hjälp av tändstickor - uj!).

Fast jag gillade av någon oförklarlig anledning inte att leka med stora dockor, bara med små - men än hellre med gosedjur, eller med egentillverkade skapelser. Gjorde massor av små möss och ormar, och en och annan valross av garn. Kände mig dock ibland förpliktad att leka med stora dockor när det var vuxna i närheten - för att man som liten flicka "skulle" det. Fick även en radiostyrd bil en gång (med ganska kort sladd) - fast det var ju en "pojkleksak", så inte heller den blev så mycket använd. Roligast var små snurror som min farfar tillverkade av en kaffeburk, och som man kunde skjuta iväg hur långt som helst. De glittrade i solen medan de svischade iväg - som trollsländor av silver. Och det var urkul att gunga (fortfarande kul!). Och att kasta pil. Där var det jag och grabbarna....

(Det senaste är ett utdrag ur en eventuellt kommande utmaning - om barndomsminnen.)

En verklighetstrogen leksakshund i katalogen levereras i naturlig (stor) storlek. Den skäller, sitter, ligger, ger vacker tass och tigger - lyder sex engelska kommandon. Alternativ för den allergiska familjen? Tur att motsvarande katt inte verkar finnas. Tänk er en leksaks-Tistou som väcker en tre gånger varje morgon med start omkring kl. 4, jamar, har ner saker, går till sin kattlåda, hoppar upp på spisen, jagar låtsasmöss....

I övrigt är det interaktiva saker som gäller. Man kan bli sin egen modedesigner med hjälp av dvd och "scanner". Och ge virtuellt liv åt gosedjur - på en riktig webbplats! Och sjunga karaoke.

Vad säger ni om den här utvecklingen? Från kottar och stickor till hypertech. Förstör det eller utvecklar det barns fantasi och kreativitet? Vad formar dessa ideal för slags vuxna individer? Vad lekte ni med som barn?

(Sorry att jag inte kom in på pojkleksaker här - men kanske en annan gång - eller så får ni fylla på - jag anar att det är samma trender som råder där - men killanpassat.)

10 kommentarer:

Anonym 25 oktober 2008 kl. 01:14  

Hej! Jag är lite osammanhängande för timmen är sen, men: Jag är inte så förtjust i att allt är så färdigt. Kan inte vara bra för kreativiteten. Och jag tycker inte särskilt mycket om att det skall vara så rosa och glittrigt allting. Samma gäller på klädfronten. Visst skall en flicka få bejaka detta att vara fin men det är ju så överdrivet, allt det rosa. Tycker man hamnar i "vara söt-facket" alldeles för fort och att yttre egenskaper betonas för hårt. Men visst - barn behöver vackra ting - även killarna! Välgjorda saker som är sköna i handen. Våra flickor fyller år nu i november och snart är det jul. Gissa om vi gnuggar geniknölarna...!

Charlotte Thérèse 25 oktober 2008 kl. 12:36  

Håller med dig... Det går ofta till överdrift.

Hur gamla är flickorna?

Ifall de kan läsa kanske några bra böcker inte är fel?

Bläddrade lite i den blå pojkdelen av katalogen igår. Det glittrar även där...

Men inget puttenuttigt glitter - det är krigsleksaker och Star Wars som gäller.

I en av beskrivningarna till en leksak står det att man kan öppna rymdskeppet, gå till meditationskammaren, låta Darth Vader knäböja framför sin mästare Emperor Palpatine.

Nu kan jag noll om Star Wars. Men är detta verkligen OK att servera barn? Tänk om de tror på denna "religion"?

Grävmaskiner och bilar finns det några sidor av också.

Pojkar får även leka med kungaborgar, skelettkrigare och trollkrigsfartyg.

Nån som undrar varför killar är mer benägna till våld än tjejer...?

Johanna G 25 oktober 2008 kl. 13:29  

Promotar följande könsneutrala leksaker:
- lego (helst "vanliga" klossar som man kan bygga allt möjligt av, och bara låta fantasin sätta gränser, istället för alla speciallego som finns numera)
- pussel (finns med alla möjliga - och omöjliga! - motiv, inkl. pedagogiska och könsneutrala)
- kojor (fungerar både inomhus med "mjukar" - tjejigare? - material och utomhus med brädor och spik - killigare?)

Slutsats: Byggleksaker och bygglekar är uppskattat hos "båda sorters människor"!!

Charlotte Thérèse 25 oktober 2008 kl. 13:39  

Nu blir jag riktigt nostalgisk...

Jag byggde kojor både inomhus och utomhus. Utomhus var nog roligast. Den mest avancerade hade en vattenanordning! Dit kom mormor och morfar på besök för att fika. (Byggd en bit ifrån deras sommarstuga.)

Tänkte tipsa om spel också!

Själv gillar jag särskilt ordspel (alfapet) och frågesporter (trivial pursuit) - men det finns ju ett stort utbud numera - mycket som verkar skoj.

Några som har några roliga lek-/leksaksminnen från när ni var små?

Johanna G 25 oktober 2008 kl. 13:48  

Jo, spel är också bra. Sen är bakning, diskning, matlagning, strykning, osv ofta populärt hos både pojkar och flickor, men det föll lite utanför min hypotes om "byggandet", så det hoppade jag över medvetet...

Till mindre barn fungerar ofta en rejäl gryta (av metal) och träslev alldeles utmärkt bra till det mesta - inte minst trumma! Vet barn som tyckt det varit mycket roligare än alla moderna hightech-leksakerna som finns idag.

Anonym 27 oktober 2008 kl. 10:45  

Hej! Det här har jag inte alls tid med! Sitter i pyjamas och snart är det lunch!
Flickorna skall fylla sju resp. fyra år. Den äldre är väldigt kreativ, älskar djur, verbal och social in absurdum... Den lilla är stark och liksom fysisk i hela sin approach. Musikalisk, rytmkänsla, älskar att dansa (gillar Howlin' Wolf). Är dock lite efter i sin talutveckling.
Tack för alla vänliga tips! De behövs!

Jag skulle inte vilja ge ett Star Wars-spel som det du beskriver, Charlotte. Det känns inte fräscht alls. Håller med dig där. Och ja, det är helt absurt vilka leksaker killarna hänvisas till! Har föga med manlighet att göra tycker jag, bara våld. Liksom att allt det tjej-glittriga är en karikatyr av kvinnlighet.

Som liten uppfann jag en kontinent som jag skrev och ritade om. Jag gjorde en flora och en liten bok som beskrev de olika folkgrupperna på kontinenten. En karta hade jag också. Jag hade svårt för att leka med dockor men sydde gärna trasdockor som bodde i skokartonger. Och så läste jag väldigt mycket.

...men nu måste jag ur min pyjamas..! På återseende!

PS Eftersom jag är nybörjare i bloggvärlden vill jag gärna veta om jag bryter mot någon etikett. Säg till.DS

Charlotte Thérèse 27 oktober 2008 kl. 11:51  

Det låter som att du har ett par härligt färgstarka ungar...

Hoppas ni kommer på något som uppmuntrar skapandet. Det behöver ju inte vara märkvärdigt... Det enklaste är ofta det roligaste.

En stor ask med kritor och fint papper? (Ifall någon av dem gillar sånt.)

Eller så kanske de kan få material till att göra egna leksaker?

Den lilla kanske kan komma igång med talet genom sången, eftersom hon gillar rytm och dans...?

Cd med rolig musik till henne?

Tror vi skulle ha haft det jättekul om vi känt varandra när vi var små... :-)

Uppfann också små skriftliga världar... Hittade på kodspråk. Och
skokartonger byggde jag miniatyrrum av, som klassen sedan fick titta in i. Små troll och egenhändigt tillverkade små dockor var roligare än allt färdigt...

Min cykel blev en snabb häst förstås (en Mustang).

Brukade också låta den natursköna omgivningen med stora träd, mosstäckta stenar och gläntor, bli något riktigt sagolikt tillsammans med kompisar med livlig fantasi. En helt underbar värld... Befolkad av osynliga varelser.

Vilka minnen som väcks!

Charlotte Thérèse 27 oktober 2008 kl. 12:03  

P.S.

I den här bloggen är det svårt att bryta mot etiketter - det är högt i tak - så länge alla respekterar varandras olika åsikter (t.ex. i teologiska frågor).

Anonym 27 oktober 2008 kl. 13:30  

Hej!

Bra! Jag är inte så krigisk av mig. Skall försöka uppföra mig som en god gäst.

Lekar: Jag och en kompis lekte en sommar på en avlång, rundad liten bergknalle. För oss blev den ryggen på en stor och snäll val. Vi seglade runt på de sju haven den sommaren och upplevde allehanda äventyr. Eländigt att man skall förlora den där förmågan att gå in i en diktad värld när man blir stor!

Charlotte Thérèse 27 oktober 2008 kl. 14:04  

Hade du varit krigisk av dig hade du aldrig ens frågat... :-)

Känner igen det där. Solvarma klippor var bra lekrekvisita.

Och en pulka i en lagom stor backe under en stjärnklar himmel med sagolikt gnistrande julkalenderssnö, eller att åka spark under en norrskensflammande sky...

Tror inte att man helt förlorar förmågan. Det gäller bara att återupptäcka den, gräva djupt under allt pålagrat vuxenbråte, och använda den på ett kreativt sätt.

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP